Destiny

Att vara uppfödare är inte alltid en dans på rosor.
2023, med några dagar bakåt i december 2022 och fram till nu 2024, har inte varit de bästa när det gäller uppfödning och våra hundar.

I slutet av december 2022 fick vår Anny sin första kull. Ett socialt och underbart gäng på 7 st valpar.
Anny blev dock dålig några dagar senare och veterinären konstaterade att det fanns ett dött foster som funnits där länge och ett antal moderkakor som inte kommit ut,
Anny blev kastrerad och i och med det kommer hon inte att få fler valpar vilket är mycket synd för trevligare tjej får man leta efter.

I januari 2023 började Penny löpa och vi åkte till fina Risangårdens Yksi, en mycket trevlig och fin kille. 
Resultatet blev dock inte det bästa, Penny gick tom.

I mars blev vår älskade Molly sjuk och det bästa var att låta henne somna in, hon blev 11,5 år gammal. Ni som känner mig vet att hon var mitt hjärta och ständiga följeslagare.

I augusti - september 2023 räknade vi med att Penny skulle börja löpa igen, men inget hände. 
Vi upptäckte att hon hade en kraftig urinvägsinfektion som behandlades med "valpvänlig" antibiotika eftersom vi hoppades på att para henne inom en snar framtid.
Det dröjde till december innan Penny började löpa igen, nästan ett år efter förra gången. 
Denna gång åkte vi till Lovely Megan´s Vin Diesel, även han en mycket trevlig och social kille.
Pennys löp var dock mycket märkligt, hon fick inte något riktigt höglöp och Diesel var bara intresserad en dag för parning. 

I januari 2024 blev Daisy plötsligt sjuk, det var förmodligen någon form av hjärnblödning nästan 14 år gammal. 
Efter mycket jagande, en söndag, hittade vi en veterinär, som inte fanns så enormt långt ifrån oss, som kunde hjälpa oss att att låta Daisy somna in.  

Daisy var vår första Eurasier, mycket speciell och så älskad av så många, och att förlora sin första Eurasier gör så enormt ont.

Och så är vi framme till idag, den 21 februari när vi återigen blev drabbade av en förlust.
Några veckor efter Pennys parning med Diesel, blev det ett ultraljud för att se om det skulle bli några valpar. Enligt veterinären var det 1 st. Ca en vecka innan beräknad valpning gjorde vi även röntgen för att se om det verkligen var 1 valp, och det var det.
Det finns många historier om hur besvärligt det kan vara med att föda en valp så vi försökte förbereda oss på alla sätt och vis för att den skulle klara sig. Jag tänker inte gå in på några detaljer om vad vi gjorde, men det räckte inte. Penny började hässja vid 5-tiden i morse men efter några timmar avtog det och det blev ilfart till veterinären. Vi kom tyvärr för sent, valpen var död redan i magen.

Nu börjar arbetet att packa ned allt rentvättat mm och det är mycket sorgligt. Penny har haft ett år med löp som betett sig mycket konstigt och jag tror att det helt enkelt inte var meningen att det skulle bli någon valp även fast den har överlevt alla veckor.
Namnet var klart, Lilla Näsnaren´s Destiny. Nu kommer D-kullen att stängas och nästa kull blir en E-kull.

Tankarna går också om jag ska fortsätta med uppfödning efter att Idun och Bonny fått sina kullar, luften går liksom ur en efter alla bakslag.
Jag har inga fler tikar att använda och frågan är hur jag ska tänka. Jag vill inte bara lägga ut en valp på foder från varje kull för att ha en avelstik det känns så fel.
Jag tycker dock att allt runt omkring uppfödning är roligt, leta i stamtavlor, lära sig om sjukdomar och diskutera med andra uppfödare (oftast).
Nu ska vi samla ihop oss efter det här tråkiga året och ägna tid till våra två tjejer här hemma och hoppas på att Idun börja  löpa tidigt i vår. Men ikväll tänker jag tycka synd om mig själv och sörja.